Lokalägares ansvar

Det är den som äger eller på annan grund förfogar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus som omfattas av rökfria miljöer som är ansvarig för att reglerna om rökfria miljöer följs. (7 § tobakslagen)

I första hand är det den som är lokalansvarig som tydligt ska markera var rökning är respektive inte är tillåten. Den ansvarige, eller en företrädare för denne som ser någon som röker där rökning inte är tillåten bör vid behov informera eller tillrättavisa personen om rökförbudet. Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får personen avvisas. En vägran att avlägsna sig kan vara straffbart, som olaga intrång enligt brottsbalken. (prop. 1992/93:185 s. 56)

Ägaren eller den som bedriver verksamhet på platser som omfattas av reglerna om rökfria miljöer avgör i enlighet med lagen var rökning ska vara förbjuden. Den som är ansvarig för sådana lokaler eller utrymmen avgör också om det finns skäl för undantag från kravet på rökförbud. Ansvarig tillsynsmyndighet ska överväga om ägaren eller motsvarande gjort en bedömning som överensstämmer med lagen. (6 och 7 §§ tobakslagen)

Rökfria miljöer

Följande miljöer ska vara rökfria:

(2, 4 och 6–6 a §§ tobakslagen, 4 § tobaksförordningen)

Bostäder

Tobakslagen gör ett allmänt undantag för privata miljöer och reglerar inte bostäder och andra miljöer för boende som inte är tillfälliga. (5 § tobakslagen)

Detta innebär exempelvis att barnomsorg i privata bostäder faller utanför lagens regler för rökfria miljöer. Detsamma gäller om en allmän sammankomst anordnas i en privatbostad. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Till andra miljöer som inte omfattas av tobakslagens rökförbud hör bl.a. boendes egna rum i servicehus och de intagnas egna rum på kriminalvårdsanstalter. Det hindrar dock inte att rökförbud kan finnas på sådana platser av andra skäl t.ex. brandföreskrifter eller andra myndighetsföreskrifter som till exempel inom kriminalvården där rökning bara är tillåtet utomhus, på särskilda platser. (prop. 1992/93:185 s. 28 och 51, och Kriminalvårdens föreskrifter KVFS 2011:1)

Rökfri arbetsmiljö

Arbetsmiljöverket har tillsyn över att arbetstagare inte mot sin vilja utsättas för tobaksrök i den arbetslokal eller liknande utrymme där arbetstagaren är verksam. Detta gäller även lokaler och andra utrymmen som ska vara rökfria och som enbart upplåts för personal. (2, 8, 19 och 19 a §§ tobakslagen).

Kontakta Arbetsmiljöverket för mer information

Barn- och ungdomsverksamhet

Inomhuslokaler

Rökning får inte förekomma i lokaler som är avsedda för verksamhet för barn eller ungdomar. (2 § 1 p tobakslagen)

Det avser exempelvis daghem, fritidshem, förskola, grund- och gymnasieskola samt fritidsgårdar. Förbudet gäller själva lokalen, d.v.s. att lokalen är avsedd för verksamhet för barn eller ungdomar. Således gäller reglerna då lokalen används för annat syfte på kvällen. Förbudet gäller också då skolverksamhet inte bedrivs, t.ex. vid studiedagar för personal, vid föräldramöten på kvällstid och liknande. Reglerna omfattar alla delar av lokalerna som barn och ungdomar mer regelbundet vistas i eller har anledning att besöka, d.v.s. förutom klassrum även expedition, lärarrum, korridorer och toaletter o.s.v. Reglerna gäller även för de delar av lokalerna som enbart är till för personalen. (prop. 1992/93:185 s. 50)

Utomhusmiljöer

Rökförbudet gäller även på skolgårdar och på sådana utomhusplatser inom barnomsorgen som kan jämställas med skolgårdar. (2 § 1 p tobakslagen)

Ett särskilt iordningställt och vanligen inhägnat område som klart uppfattas som att tillhöra en förskola eller ett fritidshem kan jämställas med skolgårdar. Däremot omfattas inte utomhusplatser vid ett familjedaghem, och inte heller allmänna lekplatser även om de också utnyttjas av barnomsorgen. Reglerna innebär bland annat att så kallade rökrutor inte får förekomma. (prop. 1993/94:98, s. 12 och 26) Tillsynsprotokoll för rökfria skolgårdar

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna gäller inte lokaler för högskoleverksamhet eller annan vuxenundervisning. (prop. 1992/93:185 s. 50)

Reglerna om rökförbud gäller inte bostäder. Det innebär att barnomsorg i privata bostäder faller utanför reglerna om rökfria miljöer. (5 § tobakslagen och prop. 1992/93:185 s. 55)

För de delar av lokalerna som enbart är till för personalen finns dock en möjlighet för arbetsgivaren att inrätta separata rökrum för personalen. Om arbetsgivaren inrättar ett rökrum eller liknande för personalen måste det placeras så att eleverna inte äger tillträde till dessa lokaler. (6 § första stycket tobakslagen och prop. 1992/93:185 s. 55)

Det ges möjlighet till undantag från rökförbudet. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. Även områden utomhus kan vara undantagna rökförbudet exempelvis under sommarsemestrar eller längre helger. (6 § tredje stycket tobakslagen, prop. 1992/93:185 s. 55 och prop. 1993/94:98, s 27)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Hälso- och sjukvård

Rökning är förbjuden i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. (2 § 2 p tobakslagen)

Alla de utrymmen inom hälso- och sjukvården, inklusive tandvården, som används av patienter ska vara rökfria. Det gäller t.ex. mottagnings- och behandlingsrum, vårdsalar, väntrum, dagrum, toaletter, korridorer och hissar. Reglerna gäller också lokaler för patienter i t.ex. privata sjukhem samt mottagningsrum och väntrum hos privattandläkare och privatläkare. Det är tillräckligt att lokalerna är avsedda att användas för hälso- och sjukvård för att de ska omfattas av bestämmelsen. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Avvikelser från rökförbudet

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Bostäder och inrättningar med särskild service eller vård

Rökning är förbjuden i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. (2 § 3 p tobakslagen)

Exempel på sådana lokaler är sällskapsrum, motionslokaler och andra typer av samlingsrum. Reglerna omfattar t.ex. lokaler i servicehus, gruppbostäder för äldre och handikappade samt behandlingshem och liknande. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Avvikelser från rökförbudet

Egna rum i olika former för äldre i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård omfattas inte av regleringen. De utgör sådana privata miljöer som faller utanför bestämmelserna om rökfria miljöer. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Regleringen i denna del gäller inte gemensamma utrymmen i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. För sådana lokaler gäller reglerna för lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. (2 § 2 p tobakslagen)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Kollektivtrafik

Rökning är förbjuden på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdmedel. (2 § 4 p tobakslagen)

Med kollektivtrafik avses trafik för personbefordran som tillhandahålls allmänheten mot ersättning. Som exempel på färdmedel som omfattas av reglerna kan nämnas bussar, tåg, spårvagnar, tunnelbana, flygplan och fartyg i linjetrafik, så kallade turistbussar och turistbåtar, bilar och bussar i färdtjänst samt taxi i allmänhet. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Exempel på lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med kollektivtrafik hör väntsalar, biljetthallar, korridorer, hissar m.m. Även exempelvis tunnelbaneperronger insprängda i bergrum hör hit. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna omfattar inte utrikestrafik. (prop. 1992/93:185 s. 25)

Utemiljöer omfattas inte. Det innebär att tågperronger som inte är inbyggda eller liknande faller utanför lagens bestämmelser. (prop. 1992/93:185, s. 52)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det är möjligt att inrätta särskilda rökutrymmen på färdmedel, dock bör detta endast kunna bli aktuell på vissa färdmedel som tåg. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Restauranger och andra serveringsställen

Rökförbudet gäller alla restauranger och andra serveringsställen. (2 § 5 p tobakslagen)

Med serveringsställen avses ställen där det säljs mat eller dryck och där det ges möjlighet till förtäring på stället. Till restauranger och andra serveringsställen räknas barer, pubar, diskotek, kaféer, konditorier, kantiner m.m. Det krävs med andra ord inte att en restaurang eller ett serveringsställe ska ha beviljats ett serveringstillstånd enligt alkohollagen för att rökförbudet ska bli tillämpligt. Detta gäller även lokaler av mer tillfälligt slag, exempelvis tält, och liknande utrymmen med väggar och tak. Även biutrymmen dit besökarna har tillträde, exempelvis garderob, hall, trappor, separata rum med dansgolv, hissar, toaletter m.m. omfattas av rökförbudet. (prop. 2003/04:65 s. 28)

Rökförbudet gäller även för serveringsställen som inte har servering som huvudverksamhet men där det finns enstaka platser där man kan äta eller dricka. Också restauranger och serveringsställen som abonneras eller på annat sätt används eller hyrs ut till slutna sällskap omfattas av rökförbudet. (prop. 2003/04:65 s. 28)

Avvikelser från rökförbudet

Rökförbudet gäller inte vid servering utomhus. (2 § 5 p tobakslagen)

Denna reglering gäller inte för lokaler som endast säljer färdiglagad mat för avhämtning. För sådana lokaler gäller istället rökförbudet i lokaler dit allmänheten har tillträde. (prop. 2003/04:65, s. 28)

Rökrum på restauranger och andra serveringsställen

Rökning får tillåtas i separata rum som särskilt har avsatts för rökning. Ett rökrum får endast utgöra en mindre del av serveringsställets yta. Rökrummen ska vara belägna så att besökare inte behöver passera genom dem för att nå andra delar av lokalen. Någon servering eller annan verksamhet får inte bedrivas i dessa rum när rökning pågår. Mat eller dryck får inte föras in i rökrummet. (6 § andra stycket tobakslagen)

Således uppfyller inte så kallade rökburar de krav som gäller rökrum på serveringsställen. Det är inte heller tillåtet att inrätta rökrum i t.ex. en foajé eller en passage. Med annan verksamhet avses spel eller annan underhållning vilket inte får anordnas i rökrummen. Verksamhet som har direkt samband med rummens funktion är dock tillåten, t.ex. att tillhandahålla vattenpipa. Arbetstagare ska endast tillfälligtvis behöva vistas i rummen när rökning pågår, t.ex. för att tömma askkoppar eller kontrollera ordningen. (prop. 2003/04:65 s. 29–30)

Rökrummen bör inte utgöra hela avdelningar på serveringsstället. Avsikten är att rökrummen endast ska användas vid rökning. Rökrummens yta bör därtill inte överstiga 25 procent av den del av serveringsställets yta till vilken gästerna har tillträde. Rökrummen bör dock inte heller vara alltför små. (prop. 2003/04:65 s. 23)

Utformning av rökrum

Rökrummen ska vara så utformade och ventilerade att rök inte sprids till övriga delar av serveringsstället. (6 a § tobakslagen och 4 § tobaksförordningen)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Allmän sammankomst och offentlig tillställning

Rökning är förbjuden i andra lokaler som inte är reglerade när en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap. 1–2 §§ ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller tillställningen. (2 § 7 p tobakslagen)

Allmän sammankomst

Med allmänna sammankomster avses exempelvis möten som hålls för överläggningar, opinionsyttringar eller upplysningar i allmän eller enskild angelägenhet eller att mötet hålls för bildning eller religionsutövning. Till allmän sammankomst räknas också teaterföreställningar, konserter, biografföreställningar. ( 2 kap. 1–2 §§ ordningslagen 1993:1617)

Offentlig tillställning

Med offentlig tillställning avses exempelvis tävlingar och uppvisningar i sport, idrott och flygning samt marknader och mässor. (2 kap. 3 § ordningslagen)

Gemensamma regler

Gemensamt gäller att för att sammankomst eller tillställning ska anses vara en allmän sammankomst eller offentlig tillställning krävs att den anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den. (2 kap. 1–3 § ordningslagen)

Endast tillställningar och sammankomster som anordnas inomhus omfattas av reglerna. Om en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst anordnas i en byggnad som samtidigt används för ett annat ändamål, gäller reglerna endast de delar av byggnaden som tas i anspråk för tillställningen eller sammankomsten. Förutom själva lokalerna som omnämnts omfattar rökförbudet också vestibuler, foajéer, korridorer, trappor, hissar, toaletter och liknande i anslutning till lokalerna. (prop. 1992/93:185 s. 52–53)

Avvikelser från rökförbudet

Till skillnad mot andra delar i tobakslagen gäller rökförbudet endast under den tid då sammankomsten eller tillställningen pågår. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Tillträde för allmänhet

Rökning är även förbjuden i andra lokaler än de som redogjorts för under rubrikerna ovan om allmänheten har tillträde till dessa. (2 § 7 p tobakslagen)

Med sådana lokaler avses lokaler som är öppna för alla medborgare till skillnad från en särskild krets av personer. Exempel på sådana lokaler är expeditioner och mottagningsrum hos statliga och kommunala myndigheter, postkontor, banklokaler, butiker och serviceinrättningar som frisersalonger m.m. och inomhustorg. (prop. 1992/93:185 s. 53)

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna avser inte lokaler som enbart är tillgängliga för en sluten krets av personer, såsom t.ex. medlemmarna i en förening eller särskilt inbjudna. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Hotell, sovkupéer och tillfällig bostad

I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt erbjuds ska ett visst antal av de rum eller liknande som upplåts vara rökfria. Bestämmelsen avser inte sovkupéer på tåg och andra utrymmen som upplåts för tillfällig bostad på färdmedel i inrikes kollektivtrafik. Där råder rökförbud i enlighet med reglerna för kollektivtrafik. (4 § tobakslagen)

Till hotell och andra inrättningar räknas t.ex. också motell och pensionat. Reglerna avser endast de rum som upplåts. För vestibuler, trappor och hissar m.m. gäller normalt de regler som omfattar lokaler dit allmänheten har tillträde, d.v.s. rökförbud med möjligheter till särskilt avsatta rum eller utrymmen där rökning får ske. (prop. 1992/93:185 s. 54)

När det gäller lägenhetshotell och liknande bör upplåtelser för kortare tid än en månad normalt anses som tillfälliga och omfattas således av reglerna. (prop. 1992/93:185 s. 54)

Antalet rum som ska omfattas av rökförbudet avgörs av den enskilde hotellägaren eller motsvarande. (prop. 1992/93:185 s. 26)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § tredje stycket tobakslagen)

Det ges möjlighet till större avvikelser från rökförbudet utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen