Rökfria miljöer

Lagen om tobak och liknande produkter förbjuder rökning i vissa offentliga miljöer och gemensamhetslokaler.

Ansvaret för rökförbudet

Ansvaret för rökförbudet ligger på den som har praktiska möjligheter att ta ansvaret.

Rökfria miljöer i allmänhet

Ansvaret ligger på den som har praktiska möjligheter att se till att bestämmelserna om rökförbud följs, nämligen ägaren eller den som på annan grund (exempelvis i egenskap av hyresgäst eller arrendator) disponerar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus.

På en lekpark som allmänheten har tillträde till är det exempelvis vanligen kommunen som har ansvar för att se till att rökförbudet följs och när det gäller en uteservering är det den som driver serveringsverksamheten som är ansvarig.

Entréer

När det gäller lokaler och utrymmen inomhus där det råder rökförbud, är det ofta naturligt att den som ansvarar för rökförbudet inne i lokalen (exempelvis en matbutik eller en vårdcentral) också ansvarar för entrén. Det gäller oavsett om denna person äger eller disponerar området utanför entrén. Om en entré går till ett köpcentrum (där vanligtvis ingen butiksinnehavare har ansvar för området i omedelbar anslutning till entrén), har dock normalt fastighetsägaren ansvaret för att rökförbudet vid entrén följs. Samma sak gäller entrén till ett kontorskomplex.

Krav på den som ansvarar för rökförbudet; skyltning, information och tillsägelser
I den nya lagen har införts en bestämmelse som ålägger den som är ansvarig för rökförbudet att genom skyltning tydligt informera om rökförbudet och vid behov ingripa med information och tillsägelser

Kraven i bestämmelsen gäller samtliga rökfria lokaler, utrymmen och områden utomhus. Vid tillämpningen måste man dock tänka på att vissa utomhusmiljöer inte alltid är tydligt avgränsade. Ibland är det antagligen inte ens möjligt att göra en tydlig avgränsning utomhus. Sådana gånger är det inte heller rimligt att kräva en tydlig markering av var rökning är förbjuden. Däremot måste den ansvarige i sådana fall tydligt informera om rökförbudet genom skyltning.

Formellt ligger det på den ansvarige att självständigt göra en bedömning av rökförbudets räckvidd och på kommunen att vid sin tillsyn avgöra om den ansvarige gjort en korrekt bedömning av detta.

Det finns ingen skyldighet för den ansvarige att informera om var rökning får ske.

Skyltning

Den som har ansvar för rökförbudet måste tydligt informera om förbudet genom skyltning.

Avvisning

Den ansvarige, eller en företrädare för denne, som ser någon som röker där rökning inte är tillåten ska vid behov informera eller tillrättavisa personen om rökförbudet. Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denna person avvisas. Bara poliser och ordningsvakter har rätt att avlägsna en person från platsen. Den som är ansvarig för att rökförbudet följs har alltså inte laglig rätt att själv avlägsna personer som bryter mot rökförbudet, utan måste ta hjälp av polis eller ordningsvakter.

(6 kap. 5–9 §§)

Rökfria miljöer

Följande miljöer ska vara rökfria:

  • Barn- och ungdomsverksamhet
    Lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom samt på skolgårdar och på motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem.
  • Hälso- och sjukvård
    Lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård.
  • Bostäder och inrättningar med särskild service eller vård
    Lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård.
  • Kollektivtrafik
    På färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdmedel.
  • Restauranger och andra serveringsställen
    I restauranger och på andra serveringsställen.
  • Allmän sammankomst och offentlig tillställning
    I andra lokaler än ovanstående som används när en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap. 1-3 §§ ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller tillställningen.
  • Tillträde för allmänhet
    I andra lokaler än ovanstående om allmänheten har tillträde till lokalerna.
  • Hotell, sovkupéer och tillfällig bostad
  • Områden i anslutning till färdmedel som finns utomhus, t.ex. perronger, busshållplatser och taxizoner. Även andra utomhusområden som är avsedda för resenärer, exempelvis biljettområden och gångbanor i anslutning till spårområdet omfattas av förbudet.
  • Uteserveringar utanför t.ex. restauranger och caféer.
  • Inom inhägnade platser utomhus som huvudsakligen är avsedda för idrottsutövning, dvs. idrottsanläggningar. Rökförbudet gäller inte bara platser för själva idrottsutövandet utan även platser som används för andra ändamål, exempelvis försäljning, under förutsättning att dessa platser ligger inom det inhägnade området. Om idrottsanläggningen används för andra aktiviteter och arrangemang, t.ex. konserter och mässor, omfattas den fortfarande av rökförbudet.
  • Lekplatser som allmänheten har tillträde till.
  • Vid entréer till lokaler och andra utrymmen som omfattas av rökförbud enligt lagen om tobak och liknande produkter, t.ex. entréer till restauranger, järnvägsstationer och lokaler för hälso- och sjukvård.

(6 kap. 2-4, 6 kap. 5-7 §§, 5 kap. 1 § tobaksförordningen)

Bostäder

Tobakslagen gör ett allmänt undantag för privata miljöer och reglerar inte bostäder och andra miljöer för boende som inte är tillfälliga. (6 kap. 4 §)

Detta innebär exempelvis att barnomsorg i privata bostäder faller utanför lagens regler för rökfria miljöer. Detsamma gäller om en allmän sammankomst anordnas i en privatbostad. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Till andra miljöer som inte omfattas av tobakslagens rökförbud hör bl.a. boendes egna rum i servicehus och de intagnas egna rum på kriminalvårdsanstalter. Det hindrar dock inte att rökförbud kan finnas på sådana platser av andra skäl t.ex. brandföreskrifter eller andra myndighetsföreskrifter som till exempel inom kriminalvården där rökning bara är tillåtet utomhus, på särskilda platser. (prop. 1992/93:185 s. 28 och 51, och Kriminalvårdens föreskrifter KVFS 2011:1)

Rökfri arbetsmiljö

Arbetsmiljöverket har tillsyn över att arbetstagare inte mot sin vilja utsättas för tobaksrök i den arbetslokal eller liknande utrymme där arbetstagaren är verksam. Detta gäller även lokaler och andra utrymmen som ska vara rökfria och som enbart upplåts för personal. (6 kap. 2 § och 10 §, samt 7 kap. 1-5 §§, 7§, 8 § 1 och 2 st.).

Kontakta Arbetsmiljöverket för mer information

Barn- och ungdomsverksamhet

Inomhuslokaler

Rökning är förbjuden i lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom (6 kap. 2 § punkten 1).

Det avser exempelvis daghem, fritidshem, förskola, grund- och gymnasieskola samt fritidsgårdar.

Förbudet gäller själva lokalen, d.v.s. att lokalen är avsedd för verksamhet för barn eller ungdomar. Således gäller reglerna då lokalen används för annat syfte på kvällen. Förbudet gäller också då skolverksamhet inte bedrivs, t.ex. vid studiedagar för personal, vid föräldramöten på kvällstid och liknande. Reglerna omfattar alla delar av lokalerna som barn och ungdomar mer regelbundet vistas i eller har anledning att besöka, d.v.s. förutom klassrum även expedition, lärarrum, korridorer och toaletter o.s.v. Reglerna gäller även för de delar av lokalerna som enbart är till för personalen (prop. 1992/93:185 s. 50).

Vem som är huvudman för den berörda verksamheten saknar betydelse. Även daghem som exempelvis drivs av föräldra- eller personalkooperativ omfattas av bestämmelsen.

Utomhusmiljöer

Rökförbudet gäller även på skolgårdar och på motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem (6 kap. 2 § punkten 1). Med skolgårdar avses här gårdar i anslutning till grund- eller gymnasieskolor. Ett särskilt iordningställt och vanligen inhägnat område som klart uppfattas som att tillhöra en förskola eller ett fritidshem kan jämställas med skolgårdar. Det krävs alltså att ett område – till följd av inhägnad eller liknande – klart uppfattas hörande till en skola eller till en inrättning för barnomsorg. Däremot omfattas inte utomhusplatser vid ett familjedaghem. Reglerna innebär bland annat att så kallade rökrutor inte får förekomma. (prop. 1993/94:98, s. 12 och 26).

Tillsynsprotokoll för rökfria skolgårdar (protokollet är under revidering, vi planerar att publicera ett uppdaterat protokoll i början av 2020).

Lekplatser som allmänheten har tillträde till omfattas av rökförbudet, se Rökförbud på lekplatser som allmänheten har tillträde till

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna gäller inte lokaler för högskoleverksamhet eller annan vuxenundervisning (prop. 1992/93:185 s. 50). Skulle en högskola eller vuxenutbildning vara samlokaliserad med exempelvis grund- eller gymnasieskola gäller dock rökförbudet.

Reglerna om rökförbud gäller inte bostäder (6 kap. 4 §). Det innebär att barnomsorg i privata bostäder faller utanför reglerna om rökfria miljöer (prop. 1992/93:185 s.51).
För de delar av lokalerna som enbart är till för personalen finns dock en möjlighet för arbetsgivaren att inrätta separata rökrum för personalen. Om arbetsgivaren inrättar ett rökrum eller liknande för personalen måste det placeras så att eleverna inte äger tillträde till dessa lokaler (6 kap. 5 §).

Det ges möjlighet till undantag från rökförbudet. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation (6 kap. 7 §).

Tillbaka till snabbnavigeringen

Hälso- och sjukvård

Rökning är förbjuden i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. (6 kap. 2 § p. 2)

Alla de utrymmen inom hälso- och sjukvården, inklusive tandvården, som används av patienter ska vara rökfria. Det gäller t.ex. mottagnings- och behandlingsrum, vårdsalar, väntrum, dagrum, toaletter, korridorer och hissar. Reglerna gäller också lokaler för patienter i t.ex. privata sjukhem samt mottagningsrum och väntrum hos privattandläkare och privatläkare. Det är tillräckligt att lokalerna är avsedda att användas för hälso- och sjukvård för att de ska omfattas av bestämmelsen. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Avvikelser från rökförbudet

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 kap. 5 §)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Bostäder och inrättningar med särskild service eller vård

Rökning är förbjuden i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. (6 kap. 2 § p. 3)

Exempel på sådana lokaler är sällskapsrum, motionslokaler och andra typer av samlingsrum. Reglerna omfattar t.ex. lokaler i servicehus, gruppbostäder för äldre och handikappade samt behandlingshem och liknande. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Avvikelser från rökförbudet

Egna rum i olika former för äldre i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård omfattas inte av regleringen. De utgör sådana privata miljöer som faller utanför bestämmelserna om rökfria miljöer. (prop. 1992/93:185 s. 51)

Regleringen i denna del gäller inte gemensamma utrymmen i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. För sådana lokaler gäller reglerna för lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. (6 kap. 2 § p. 2)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 kap. 4 och 7 §§)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Kollektivtrafik

Rökning är förbjuden på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdmedel. (6 kap. 2 §)

Med kollektivtrafik avses trafik för personbefordran som tillhandahålls allmänheten mot ersättning. Som exempel på färdmedel som omfattas av reglerna kan nämnas bussar, tåg, spårvagnar, tunnelbana, flygplan och fartyg i linjetrafik, så kallade turistbussar och turistbåtar, bilar och bussar i färdtjänst samt taxi i allmänhet. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Exempel på lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med kollektivtrafik hör väntsalar, biljetthallar, korridorer, hissar m.m. Även exempelvis tunnelbaneperronger insprängda i bergrum hör hit. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Det rökförbud som tidigare bara gällde lokaler och andra utrymmen avsedda för dem som reser med kollektivtrafik har utökats till att också gälla utomhusmiljöer i anslutning till de miljöerna. Avsikten med detta utvidgade rökförbud är att alla ska kunna utnyttja kollektivtrafiken utan att besväras av rökning.

Rökförbudet inom kollektivtrafiken gäller flera områden:

  • utomhusområden i anslutning till av- och påstigning, t.ex. busshållplatser, perronger och taxizoner
  • utomhusområden som på annat sätt är avsedda för resenärer, t.ex. biljettområden och gångbanor i anslutning till spårområden.

Det finns ingen möjlighet till undantag från rökförbudet på ovan nämnda utomhusområden.

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna omfattar inte utrikestrafik. (prop. 1992/93:185 s. 25)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 § första och tredje stycket tobakslagen)

Det är möjligt att inrätta särskilda rökutrymmen på färdmedel, dock bör detta endast kunna bli aktuellt på vissa färdmedel som tåg. Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet i lokaler och andra utrymmen. (6 kap. 5 och 7 §§)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Restauranger och andra serveringsställen

Rökförbudet gäller alla restauranger och andra serveringsställen. (6 kap. 2 §)

Med serveringsställen avses ställen där det säljs mat eller dryck och där det ges möjlighet till förtäring på stället. Till restauranger och andra serveringsställen räknas barer, pubar, diskotek, kaféer, konditorier, kantiner m.m. Det krävs med andra ord inte att en restaurang eller ett serveringsställe ska ha beviljats ett serveringstillstånd enligt alkohollagen för att rökförbudet ska bli tillämpligt. Detta gäller även lokaler av mer tillfälligt slag, exempelvis tält, och liknande utrymmen med väggar och tak. Även biutrymmen dit besökarna har tillträde, exempelvis garderob, hall, trappor, separata rum med dansgolv, hissar, toaletter m.m. omfattas av rökförbudet. (prop. 2003/04:65 s. 28)

Rökförbudet gäller även för serveringsställen som inte har servering som huvudverksamhet men där det finns enstaka platser där man kan äta eller dricka. Också restauranger och serveringsställen som abonneras eller på annat sätt används eller hyrs ut till slutna sällskap omfattas av rökförbudet. (prop. 2003/04:65 s. 28)

Avvikelser från rökförbudet

I och med den nya lagen är det förbjudet att röka på uteserveringar. Hädanefter gäller därmed rökförbud på alla serveringsställen.

Denna reglering gäller inte för lokaler som endast säljer färdiglagad mat för avhämtning. För sådana lokaler gäller istället rökförbudet i lokaler dit allmänheten har tillträde. (prop. 2003/04:65, s. 28)

Vad menas med ett serveringsställe

Regleringen i lagen gäller alla serveringsställen som i näringsverksamhet serverar mat eller dryck, och där möjlighet ges till förtäring på stället. Det krävs inte att serveringsställena ska ha servering vid borden; även barer, pubar, diskotek och liknande omfattas. Exempel på andra serveringsställen är kaféer, konditorier och kantiner (serveringsställen vid militärförläggningar) (prop. 2003/04:65 s. 18 och s. 28). I enlighet med detta bör rökförbud gälla även på uteserveringar i anslutning till sådana serveringsställen.

I inomhusmiljöer räknas inte endast det eller de rum i vilka själva serveringen av mat eller dryck sker till serveringsstället, utan även biutrymmen hör till serveringsstället, såsom vestibuler, foajéer, separata rum med dansgolv, korridorer, trappor, hissar, toaletter och liknande (prop. 2003/04:65 s. 28). Det är oklart om biytor till rena uteserveringar ska bedömas på motsvarande sätt. Klart är i alla fall att det inte finns någon möjlighet att tillåta rökning på en del av en uteservering, oavsett hur serveringsmiljön är utformad (prop. 2017/18:156 s. 202).

Serveringsställen kan även vara lokaler av mer tillfälligt slag, exempelvis tält och liknande utrymmen med väggar och tak. Det saknar således betydelse om installationen är fast eller provisorisk (prop. 2003/04:65 s. 18). Motsvarande bör gälla för rena uteserveringar.

Även de ställen som inte har servering som huvudverksamhet utgör serveringsställen. Om ett bageri främst säljer varor som inte skall konsumeras i bageriet, men har några bord vid vilka förtäring kan ske, utgör det ett serveringsställe (prop. 2003/04:65 s. 28). Folkhälsomyndigheten bedömer att motsvarande bör gälla om bageriet ställer ut bord utanför sin lokal där förtäring kan ske. Det är dock oklart om samma resonemang kan användas generellt för alla situationer där ställen tillhandahåller viss förtäring och möjlighet finns – både för kunder och andra – att sitta utanför deras lokal. En bedömning måste göras i varje enskilt fall om ett sådant arrangemang omfattas av rökförbudet på serveringsställen.

Rökförbudets gränser

Uteserveringar är ofta avgränsade genom staket eller liknande. I de fallen gäller rökförbudet inom det avgränsade området. I de fall uteserveringens område inte är klart avgränsat med staket eller liknande får man tänka sig att gränserna bestäms av de bord och stolar som ställts ut för gästerna inom den yta som disponeras av serveringsstället (och motsvarande).

Området utanför avgränsningen

Vad gäller området närmast utanför staketet/avgränsningen saknas resonemang i förarbetena som specifikt tar sikte på denna yta. Det konstateras bara att ett rökförbud på uteserveringar av naturliga skäl inte kan garantera att gäster och personal inte exponeras för rök som kommer från rökning utanför serveringsstället (prop. 2017/18:156 s. 93 och s. 96). Utifrån detta är det enligt Folkhälsomyndighetens bedömning rimligt att tänka sig att rökförbudet slutar vid avgränsningen. Eftersom området utanför avgränsningen inte omfattas av rökförbudet i lagen måste det alltså bygga på frivillighet att hålla det rökfritt - både från ägarens och allmänhetens sida.

Rökrum på restauranger och andra serveringsställen

Rökning får tillåtas i separata rum som särskilt har avsatts för rökning. Ett rökrum får endast utgöra en mindre del av serveringsställets yta. Rökrummen ska vara belägna så att besökare inte behöver passera genom dem för att nå andra delar av lokalen. Någon servering eller annan verksamhet får inte bedrivas i dessa rum när rökning pågår. Mat eller dryck får inte föras in i rökrummet. (6 kap. 6 §)

Således uppfyller inte så kallade rökburar de krav som gäller rökrum på serveringsställen. Det är inte heller tillåtet att inrätta rökrum i t.ex. en foajé eller en passage. Med annan verksamhet avses spel eller annan underhållning vilket inte får anordnas i rökrummen. Arbetstagare ska endast tillfälligtvis behöva vistas i rummen när rökning pågår, t.ex. för att tömma askkoppar eller kontrollera ordningen. (prop. 2003/04:65 s. 29–30)

Rökrummen bör inte utgöra hela avdelningar på serveringsstället. Avsikten är att rökrummen endast ska användas vid rökning. Rökrummens yta bör därtill inte överstiga 25 procent av den del av serveringsställets yta till vilken gästerna har tillträde. Rökrummen bör dock inte heller vara alltför små. (prop. 2003/04:65 s. 23)

Utformning av rökrum

Rökrummen ska vara så utformade och ventilerade att rök inte sprids till övriga delar av serveringsstället. (Förordning (2019:223) om tobak och liknande produkter 5 kap. 1 §)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Allmän sammankomst och offentlig tillställning

Rökning är förbjuden i andra lokaler som inte är reglerade när en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap. 1–2 §§ ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller tillställningen. (6 kap. 2 §)

Allmän sammankomst

Med allmänna sammankomster avses exempelvis möten som hålls för överläggningar, opinionsyttringar eller upplysningar i allmän eller enskild angelägenhet eller att mötet hålls för bildning eller religionsutövning. Till allmän sammankomst räknas också teaterföreställningar, konserter, biografföreställningar. ( 2 kap. 1–2 §§ ordningslagen 1993:1617)

Offentlig tillställning

Med offentlig tillställning avses exempelvis tävlingar och uppvisningar i sport, idrott och flygning samt marknader och mässor. (2 kap. 3 § ordningslagen)

Gemensamma regler

Gemensamt gäller att för att sammankomst eller tillställning ska anses vara en allmän sammankomst eller offentlig tillställning krävs att den anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den. (2 kap. 1–3 § ordningslagen)

Endast tillställningar och sammankomster som anordnas inomhus omfattas av reglerna. Om en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst anordnas i en byggnad som samtidigt används för ett annat ändamål, gäller reglerna endast de delar av byggnaden som tas i anspråk för tillställningen eller sammankomsten. Förutom själva lokalerna som omnämnts omfattar rökförbudet också vestibuler, foajéer, korridorer, trappor, hissar, toaletter och liknande i anslutning till lokalerna. (prop. 1992/93:185 s. 52–53)

Avvikelser från rökförbudet

Till skillnad mot andra delar i tobakslagen gäller rökförbudet endast under den tid då sammankomsten eller tillställningen pågår. (prop. 1992/93:185 s. 52)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 kap. 5 och 7 §§)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Tillträde för allmänhet

Rökning är även förbjuden i andra lokaler än de som redogjorts för under rubrikerna ovan om allmänheten har tillträde till dessa. (6 kap. 2 § p. 7)

Med sådana lokaler avses lokaler som är öppna för alla medborgare till skillnad från en särskild krets av personer. Exempel på sådana lokaler är expeditioner och mottagningsrum hos statliga och kommunala myndigheter, postkontor, banklokaler, butiker och serviceinrättningar som frisersalonger m.m. och inomhustorg. (prop. 1992/93:185 s. 53)

Avvikelser från rökförbudet

Reglerna avser inte lokaler som enbart är tillgängliga för en sluten krets av personer, såsom t.ex. medlemmarna i en förening eller särskilt inbjudna. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 kap. 5 och 7 §§)

Det finns möjlighet att tillåta rökning om det avsätts rökrum eller andra utrymmen för rökning. Dock finns det ingen skyldighet att inrätta rökrum. Det ges även möjlighet till större avvikelser från rökförbudet än vad som anges i första meningen, utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Hotell, sovkupéer och tillfällig bostad

I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt erbjuds ska ett visst antal av de rum eller liknande som upplåts vara rökfria. Bestämmelsen avser inte sovkupéer på tåg och andra utrymmen som upplåts för tillfällig bostad på färdmedel i inrikes kollektivtrafik. Där råder rökförbud i enlighet med reglerna för kollektivtrafik. (6 kap. 3 §)

Till hotell och andra inrättningar räknas t.ex. också motell och pensionat. Reglerna avser endast de rum som upplåts. För vestibuler, trappor och hissar m.m. gäller normalt de regler som omfattar lokaler dit allmänheten har tillträde, d.v.s. rökförbud med möjligheter till särskilt avsatta rum eller utrymmen där rökning får ske. (prop. 1992/93:185 s. 54)

När det gäller lägenhetshotell och liknande bör upplåtelser för kortare tid än en månad normalt anses som tillfälliga och omfattas således av reglerna. (prop. 1992/93:185 s. 54)

Antalet rum som ska omfattas av rökförbudet avgörs av den enskilde hotellägaren eller motsvarande. (prop. 1992/93:185 s. 26)

Lagen ger viss möjlighet till undantag från rökförbudet. (6 kap. 7 §)

Det ges möjlighet till större avvikelser från rökförbudet utifrån lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt. Särskilda skäl som knyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. (prop. 1992/93:185 s. 55)

Tillbaka till snabbnavigeringen

Gå till toppen av sidan