ESBLCARBA, är ett samlingsnamn för ”bredspektrum”-betalaktamaser med förmågan att bryta ned samtliga grupper av betalaktamantibiotika, dvs. penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. Tarmbakterier som förvärvat ESBLCARBA, är ofta samtidigt multiresistenta vilket medför att få behandlingsalternativ återstår.

ESBLCARBA, förekommer framförallt hos gramnegativa tarmbakterier (Enterobacteriaceae), som till exempel Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae. De flesta ESBLCARBA, tillhör någon av de tre huvudklasserna KPC (Klebsiella pneumoniae carbapenemase), MBL (metallo-betalactamase) eller OXA (Oxacillinase-type betalactamase). I klassen metallo-betalaktamaser ingår flera olika typer där VIM (Verona integron-encoded metallo-betalactamase) och NDM (New Dehli metallo-betalactamase) tillhör de vanligaste.

Sedan de första kliniskt viktiga isolaten av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA, isolerades i USA i slutet på 1990-talet har antalet fall ökat kontinuerligt och idag rapporteras fall från hela världen. I Europa har utbrott inom sjukvården med flera dödsfall rapporterats. För att begränsa spridningen av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA, samt få en ökad förståelse för epidemiologin av ESBLCARBA, i Sverige införde Socialstyrelsen i mars 2012 anmälningsplikt även för behandlande läkare samt smittspårningsplikt vid fynd av dessa bakterier. Information finns om förekomsten av ESBL-producerande bakterier inklusive ESBLCARBA, från 2007, men ur den befintliga statistiken på Folkhälsomyndighetens hemsida för ”Enterobacteriaceae med ESBL” går det inte att skilja ut ESBLCARBA.

Utfall och trend

Under 2012 rapporterades 21 nya fall av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA, i Sverige. Det är en ökning med 5 fall jämfört med 2011 då 16 fall anmäldes.

I den statistik från SmiNet som gäller från den 15 mars 2012 och visas på Folkhälsomyndighetens hemsida, finns 23 anmälda fall 2012. Tre av dessa är inte nya fall utan fall kända sedan tidigare år men då anmälda under den tidigare gemensamma kategorin Enterobacteriaceae med ESBL. Vidare anmäldes ett nytt fall före den 15 mars och det syns därför inte i statistiken på hemsidan för Enterobacteriaceae ESBLCARBA, .

Art och undersökningslokal

Sedan 2007 har K. pneumoniae varit den dominerande ESBLCARBA-producerande arten men under 2012 bröts den trenden. Under 2012 påvisades 11 fall av ESBLCARBA, i E. coli och 10 fall i K. pneumoniae. Fördelningen av arter under åren 2007-2012 visas i Figur 1.

ESBLcarba

Figur 1. Fördelning av art inom gruppen Enterobacteriaceae med ESBLCARBA, 2007-2012.

Ålder och kön

Av de rapporterade fallen under 2012 var 9 kvinnor och 12 män. Medianåldern var 65 år med en spridning från 18 till 88 år.

Smittland/Smittväg

En majoritet av de nya fallen under 2012 angavs vara smittade utomlands, och flest fall hade smittats i Mellanöstern (10) och Sydostasien (6). Tre fall angavs som smittade i Sverige och för ett fall saknades information om smittland.

För de utlandssmittade fallen var sjukhus (15 fall) den vanligaste smittvägen följt av vård och/eller omsorg utanför sjukhus (1 fall) och annan samhällssmitta (1 fall). Av de inhemskt smittade angavs Vård och/eller omsorg utanför sjukhus i två fall och sjukhus i ett fall. Ett inhemskt sekundärfall inom vården har rapporterats under året.

Orsak till Undersökning

Femton av de utlandssmittade fallen upptäcktes vid screening och tre vid utredning av sjukdomssymptom. Två av de inhemska fallen upptäcktes vid utredning av sjukdomssymptom och ett vid smittspårning.

Geografisk spridning i Sverige

Under 2012 rapporterade sju län fall med ESBLCARBA. Flest fall anmäldes från Skåne och Stockholm med sex respektive fem fall.

Mikrobiologisk/Epidemiologisk typning

Smittskyddsinstitutet har sedan 2007 samlat in och verifierat alla Enterobacteriaceae med misstänkt ESBLCARBA, för att utföra en noggrann karaktärisering av isolaten och skapa en nationell stamkollektion. De dominerande genotyperna 2012 var OXA-48 och NDM. Fördelningen mellan genotyper för perioden 2007-2012 visas i figur 2.

ESBLcarba

Figur 2. Fördelning av genotyper, inom gruppen Enterobacteriaceae med ESBLCARBA, 2007-2012.

Sammanfattande bedömning och åtgärd

I Sverige har ännu få fall av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA identifierats. De har med några få undantag haft sitt ursprung i sjukhusvård utomlands men andelen isolat av ESBLCARBA, -producerande E.coli ökade under 2012. Det är en trend som även ses i andra länder. NDM, det senaste identifierade metallo-betalaktamaset, är en av de två genotyper som ökat mest i Sverige. Oroande med NDM är att den har hittats i många olika bakteriearter och är spridd i miljön, åtminstone i Sydostasien. Sedan 2010 har NDM spridits till alla kontinenter, i de flesta fall med en direkt koppling till Sydostasien. Under senare tid har även en koppling till Balkanstaterna och Mellanöstern konstaterats.

Införandet av den separata och kliniska anmälningsplikten för ESBLCARBA, motiverades av det allvarliga hot dessa i princip inte behandlingsbara bakterier utgör. Den utökade anmälningsplikten för ESBLCARBA, underlättar upptäckt av nya fall och leder till en ökad förståelse av spridningsvägarna, vilket i sin tur innebär att interventioner för att hindra fortsatt smittspridning kan sättas in snabbare.