Infektion med Salmonella är efter Campylobacter den vanligaste anmälningspliktiga zoonosen i Sverige. Infektionen ger framförallt diarré och feber. Bakterien utsöndras i avföringen och kan sedan spridas vidare via vatten eller livsmedel. Smittdosen för Salmonella är hög och det krävs ofta runt 100 000 bakterier för infektion. På grund av den höga infektionsdosen är sekundärfall relativt ovanligt. Däremot sprids Salmonella lätt via livsmedel där bakterien har fått växa till. Exempel på sådana livsmedel är buffémat eller sallad som stått framme i rumstemperatur en längre tid. I många europeiska länder kan salmonellasmitta ofta relateras till kyckling och ägg, men i Sverige är animaliska livsmedel i princip fria från Salmonella. Detta beror på ett gediget smittskyddsarbete, som påbörjades under 1950-talet, med omfattande kontroll av såväl foder och djur som livsmedel och människa. Av de 3000-4000 fall som årligen rapporteras till Smittskyddsinstitutet, brukar cirka 80 % vara smittade utomlands.

Utfall och trend

Totalt rapporterades 2917 fall av salmonellainfektion till Smittskyddsinstitutet under 2012 (incidens 31 fall per 100 000 invånare). Av dessa var 663 fall (23 %) inhemska. Antalet inhemska fall har varit relativt stabilt mellan 1997-2012 och incidensen har pendlat mellan 5-10 fall per 100 000 invånare och år. Under 2012 var incidensen 7 fall per 100 000 invånare. Antalet utlandssmittade har däremot minskat sedan slutet av 1990-talet. Under 2012 smittades något fler svenskar av Salmonella utomlands jämfört med 2011, men antalet utlandssmittade är fortfarande lägre än de föregående åren (Figur 1).

Figur 1. Antal rapporterade fall av Salmonella i Sverige under åren 1997-2012.

Diagram: Antal rapporterade fall av Salmonella i Sverige under åren 1997-2012Diagram: Antal rapporterade fall av Salmonella i Sverige under åren 1997-2012

Ålder och kön

För de fall som under 2012 smittades i Sverige var medianåldern 47 år. För de utlandssmittade var medianåldern 35 år. Av alla fall var 10 % i åldersgruppen 0-4 år och majoriteten v dessa (79 %) hade smittats utomlands. Fördelning mellan män och kvinnor var jämn, både för fall som smittats i Sverige och för dem som smittats utomlands. Det gällde också de flesta åldersgrupper. Personer 20-24 år, som stod för 11 % av fallen, dominerades dock av kvinnor som hade smittats utomlands. Även bland utlandssmittade män fanns det en topp i denna åldersgrupp, men inte lika stor som för kvinnor.

Smittland

Under åren 1997 till och med 2012 har Smittskyddsinstitutet fått in nästan 50 000 anmälningar av utlandssmittade salmonellafall. De vanligaste smittländerna har varit Thailand (23 %) och Spanien (16 %). Under 2012 smittades 2227 svenskar utomlands. De vanligaste smittländerna var Thailand, Turkiet, Egypten, Spanien och Tunisien. Ett av de länder där minskningen är tydligast är Spanien där drygt 1000 svenskar per år smittades av Salmonella i slutet av 1990-talet mot lite drygt 100 fall under 2012. Minskningen av antal rapporterade fall har skett trots att antalet resor till Spanien har ökat något under samma tidsperiod (Rese- och turistdatabasen, Resurs AB) (Figur 2). Den reserelativa risken att smittas i Thailand har också minskat sedan år 2000, men ökade något under 2012 jämfört med 2011.

Figur 2. Säsongsvariation av inhemska fall av Salmonella; antal fall under 2012 samt medelvärde för åren 1997-2011.

Diagram: Säsongsvariation av inhemska fall av SalmonellaDiagram: Säsongsvariation av inhemska fall av Salmonella

Geografisk spridning i Sverige

Incidensen av inhemsk Salmonella varierar årligen mellan länen beroende på om det har förekommit utbrott med lokal eller regional spridning. De län som under 2012 hade högst incidens av inhemsk Salmonella var Jämtland (11,1 fall per 100 000 invånare), Örebro (10,2) och Gävleborg (10,1).

Säsongsvariation

Liksom andra bakteriella magsjukor, som sprids med livsmedel och vatten, brukar antal fall av inhemsk Salmonella öka under slutet av sommaren, speciellt i augusti och september. Under 2012 var det dock en något jämnare fördelning över tid än föregående år (Figur 2). Den annars årliga toppen i augusti uteblev under 2012 och istället var ökningen mer utdragen under sensommar och höst. Ett inhemskt utbrott av monofasisk Salmonella Typhimurium i november bidrog till den jämnare fördelningen.

Utbrott

Under 2012 kom 14 utbrott av Salmonella med totalt 122 rapporterade fall till SMI:s kännedom. Det största inträffade i november då 34 personer i 15 olika län insjuknade med monofasisk Salmonella Typhimurium (MLVA 3-13-9-N-211). SMI genomförde en fall-/kontrollstudie som visade att infektion med utbrottsstammen var starkt associerad med konsumtion av färdig salladsblandning i påse (OR=20,3). Dessvärre var det inte möjligt att identifiera vilken salladsblandning det rörde sig om och inga åtgärder utöver informationsspridning om vikten av att skölja sallad kunde vidtas.

Under året inträffade även ett stort internationellt utbrott av en specifik genotyp av Salmonella Stanley. Den europeiska utbrottsutredningen påbörjades i juli 2012. Under perioden augusti 2011 till och med januari 2013 rapporterades totalt 684 misstänkta och verifierade fall från 10 olika europeiska länder till ECDC. Utbrottet nådde sin topp under augusti 2012 och antalet nya fall per månad har sedan dess avtagit. I Sverige bekräftades 12 fall från 5 olika län. De svenska fallen insjuknade under perioden juni till och med oktober 2012. I den europeiska utredningen har utbrottsstammen påvisats i olika produkter av kalkon, men även i kött från andra djurslag från flera olika europeiska länder, dock ej i svenskt kött.

Årets ovanligaste utbrott inträffade i november då totalt 8 fall från 8 län insjuknade med Salmonella London. Normalt rapporteras 0-1 fall per år av denna typ. Smittskyddsenheterna sände ut enkäter till alla fall, men ingen smittkälla kunde identifieras.

Mikrobiologisk typning

Det finns mer än 2000 olika typer av Salmonella och nya typer upptäcks kontinuerligt. Under 2012 serotypades 91 % av alla inhemska salmonellafall. De inhemska fallen dominerades av S. Typhimurium (28 %), följt av monofasisk S. Typhimurium (22 %) och S. Enteritidis (12 %). Under de senaste åren har S. Enteritidis varit vanligare än monofasisk Typhimurium, men i och med utbrottet i november 2012, förändrades detta. Av de utlandssmittade salmonellafallen typades endast 13 % (283 fall) och bland dessa var, liksom tidigare, S. Enteritidis vanligast (36 %).

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Under åren 2004-2009 har antalet rapporterade salmonellafall i EU nästan halverats och denna minskning märks även bland svenskar som smittats utomlands. Spanien är det tydligaste exemplet på ett land där den reserelativa risken för salmonellasmitta har gått ner. En anledning är ett antal åtgärder inom EU för att kontrollera Salmonella inom fjäderfänäringen. Även om antalet utlandssmittade fall av Salmonella avtar, är majoriteten (77 % under 2012) av alla fall i Sverige smittade utomlands. Det är därför viktigt att fortsätta informera om risker för Salmonella och andra vanliga mag- och tarmsmittor vid resa utomlands och hur dessa risker kan minimeras. Information om hur risken för tarmsmitta kan minska, är speciellt viktigt till yngre resenärer i 20-årsåldern, som ofta reser lite mer primitivt, samt till familjer som reser med små barn.

Sveriges sätt att bekämpa Salmonella har historiskt sett gett tydliga resultat, men eftersom många utbrott misstänks ha importerat livsmedel som smittkälla har den inhemska incidensen varit konstant under senare år. Risker med importerade livsmedel, både vegetabiliska och animaliska, borde därför få mer fokus. Myndigheter och näringen arbetar för närvarande med att ta fram en gemensam nationell strategi för hantering av Salmonella i Sverige. Syftet med strategidokumentet är att sätta upp mål för kontrollen av Salmonella i Sverige och att identifiera vilka åtgärder som är angelägna för att nå målen. Strategidokumentet ska publiceras under 2013.