2011

Under perioden 2000-2006 anmäldes endast 18-35 fall av VRE per år. Med början 2007 skedde en kraftig ökning av antalet rapporterade fall på grund av ett antal stora sjukvårdsrelaterade utbrott. Det första som började 2007, drabbade Stockholm, Västmanland och Halland och omfattade till och med år 2010 872 fall. Detta utbrott orsakades av en Enterococcus faecium med resistens av vanB-typ (PFGE-typ SE-EfmB-0701).

Genom intensiva vårdhygieniska insatser i de drabbade länen, som bland annat inkluderade omfattande provtagning och förbättrade screeningmetoder för att hitta asymtomatiska smittbärare, upphörde antalet nyupptäckta fall av denna typ under 2010 och utbrottet bedömdes vara över 2011.

Med start 2010 rapporterades ett stort utbrott av VRE på sjukhus i Västernorrland. Också där var orsaken en E. faecium med resistens av vanB-typ men med PFGE-typ SE-EfmB-1001, alltså en annan stam än den tidigare kända utbrottsstammen.

Utfall och trend

Under 2011 anmäldes 122 fall av VRE, en minskning med 43 % sedan 2010 vilket visar på en fortsatt nedåtgående trend. Inga fall med den tidigare utbrottsstammen SE-EfmB-0701 rapporterades i landet under de första 11 månaderna 2011, men ett litet utbrott rapporterades i december 2011 (se vidare under rubriken ”Utbrott”).

Ålder och kön

Ingen signifikant skillnad avseende kön kan ses bland de rapporterade VRE-fallen under 2011. Antalet kvinnor var 55 och antalet män 67. Medianåldern var 74 år (2-100 år) för kvinnor och 69 år (4-98 år) för män.

Smittland

72 (59 %) av fallen var inhemskt smittade och 43 (35 %) var smittade utomlands. De fem vanligaste smittländerna var USA (7 fall), Serbien-Montenegro (5), Indien, Irak (8) och Bosnien-Hercegovina (3). För 7 fall angavs inget smittland.

Geografisk spridning i Sverige

De 122 fallen rapporterades från 17 län. Rikets medelincidens under 2011 var 1,3. Högst incidens hade Västernorrland med 15,3 (37 fall), följt av Stockholm med 1,9 (40 fall). Även Skåne låg över rikets medelincidens (incidens 1,4, 17 fall).

Smittväg

Den vanligaste smittvägen både för inhemska och för utlandssmittade fall var sjukvårdsassocierad smitta, 58 (80 %) av de inhemskt smittade och 35 (81 %) av de utlandssmittade. För de resterande fallen, totalt 29, var en annan smittväg angiven eller så saknades uppgiften.

Orsak till undersökning och provtagningsmaterial

Av de inhemskt smittade fallen upptäcktes 59 fall (82 %) i samband med smittspårning, 5 (7 %) vid screening och 6 (8 %) vid utredning av kliniska symtom. För 2 fall (3 %) angavs annan orsak.

Majoriteten av de utlandssmittade fallen, 35 (81 %), upptäcktes genom screeningprogram, 5 (12 %) upptäcktes vid utredning av kliniska symtom och 1 (2 %) genom smittspårning. För 2 fall (5 %) angavs annan orsak till fynd.

Enligt första insända laboratorierapport per fall var VRE isolerat från feces i 71 prover (56 %), från rectum i 19 (15 %), från sekret i 9 (7 %), från sår i 2 (2 %), från urinodling i 4 (3 %) och för 5 (4 %) var ”annat” angivet. För 16 (13 %) saknades angiven provtagningslokal. Under 2011 rapporterades inga fall med invasiv VRE-infektion.

Utbrott

Under första halvåret 2011 fortsatte rapportering av fall som tillhörde utbrottet i Västernorrland. Inga fall med denna utbrottsstam, SE-EfmB-1001, hade dock rapporterats från länet under senare delen av 2011. Utbrottet har därför förklarats som avslutat av smittskyddet i Västernorrland, totalt hade då närmare 100 fall upptäckts (Nyhetsbrev nr. 9, 2011).

I december 2011 rapporterades 8 nya fall från Stockholm med den tidigare utbrottsstammen SE-EfmB-0701. Patienterna hade vårdats på samma sjukhus men inte alltid på samma avdelning. Den omflyttning av patienter mellan avdelningar som skett hade möjliggjort smittspridning (Nyhetsbrev nr. 23, 2012).

Epidemiologisk typning

PFGE används som typningsmetod för både E. faecalis och E. faecium av Folkhälsomyndigheten och lokalt i Stockholm, för att visa på vilka fall som kan ha inbördes samband.

111 av 122 fall (91 %) var smittade med E. faecium. Av dessa hade 70 vanB-gen och 38 vanA-gen, medan uppgift om van-typ saknades för 3 fall. E. faecalis rapporterades hos 11 fall (9 %), där 8 isolat hade vanA-gen och 2 vanB. För 1 av isolaten saknades information om van-typ.

Analys

Även om det totala antalet fall i riket har minskat sedan 2008, då 618 fall rapporterades, så har man ännu inte kommit ned till de siffror som rapporterades mellan 2000-2006. Detta är kanske inte heller möjligt då medvetenheten om VRE ökat, vilket sannolikt har lett till en mer frikostig provtagning samtidigt som känsligheten hos använda screeningmetoder ökat. Men det är ändå trots denna intensifierade och förbättrade övervakning som antalet fall minskat de senare åren. Att majoriteten av de utlandssmittade fallen upptäcks genom riktade screeningprogram visar på hur viktigt det är att dessa följs. Särskilt viktigt är det då man vet att bördan av multiresistenta bakterier är hög i många andra länder.
Man har även vidtagit andra åtgärder på det nationella planet. De centrala myndigheterna har i samarbete med lokala smittskyddsenheter, mikrobiologiska laboratorier och vårdhygieniska enheter kartlagt smittspridningar, rådande rutiner och interventioner och utifrån detta sammanställt ett kunskapsunderlag som presenterades under 2011. Detta innehåller rekommendationer till sjukhus och vårdinrättningar för hur man minimerar smittspridning av VRE (EPI-aktuellt nr. 25, 2011).

Gå till toppen av sidan