Campylobacterinfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Misstänkta utbrott från vatten och livsmedel skall meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Campylobacterinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

Läs om aktuellt utbrott av campylobacterinfektion

Läs om resultat av epidemiologisk typning 2017

Sjukdomsinformation

Campylobacter 2000

Antalet rapporterade fall av campylobacterinfektion visar en uppåtgående trend. Under de senaste åren har det faktum att resmål i Asien blivit billigare och därmed populära bidragit till denna ökning.

Campylobacter var den mikroorganism som orsakade de flesta bakteriella gastroenteriterna med inhemsk smittkälla. Över 2 000 inhemska fall har rapporterats per år de senaste åren. Merparten av de inhemska fallen som rapporterats har varit solitära fall, men utbrott har inträffat varje år. Under år 2000 orsakade tre rapporterade vattenburna utbrott sjukdom. Tjugotvå personer insjuknade efter det att en avloppsanläggning svämmat över och förorenat dricksvattentäkten. En kallkälla som av tradition använts som vattentäkt blev förorenad på grund av det myckna regnandet. Regnvatten som rann ned i kallkällan hade på vägen dit passerat genom ett rävgryt och fem personer insjuknade. Under en militär övning hämtades dricksvatten i skogen och 42 personer insjuknade. En annan väldokumenterad smittkälla för campylobacterinfektion är opastöriserad mjölk, vilket orsakade sjukdom hos minst sex personer under år 2000.

Under året rapporterades 8 405 fall, varav 8 245 var laboratorieanmälda och 7 646 kliniskt anmälda. 2 443 kliniskt anmälda fall var smittade i Sverige och 5 044 var smittade utomlands. De länder som oftast angavs som smittland var Spanien (1 075 fall), Thailand (1 025 fall), Marocko (261 fall), Indonesien (249 fall), Frankrike (207 fall) och Turkiet (200 fall). Uppgift om smittland saknas i 159 kliniska anmälningar.

Antalet personer som rapporterades smittade i Sverige under år 2000 var fler än under 1999, 2 443 jämfört med 2 208 fall. Ökningen skedde i åldersgrupperna 20 till 59 år. Under båda åren var cirka 55 % av alla fall män. Den manliga dominansen sågs i alla landsting förutom Gotland och Jämtland. Den inhemska incidensen var 27,5 fall per 100 000 invånare och den åldersgrupp som hade den högsta incidensen var som tidigare barn mellan 0 och 4 år där incidensen var 44,8/100 000, men åldersgruppen 25 – 29 år hade nästan lika hög incidens 41,0/100 000. Områden med den högsta inhemska incidensen var Gotlands kommun med 55,8 fall/100 000 följt av Kalmar läns landsting med 47,6 fall/100 000.

Vid en närmare analys visade det sig att 757 laboratorieanmälningar inte hade någon koppling till en klinisk anmälan, det vill säga närmare 10 % av laboratorieanmälningarna saknade en klinisk anmälan och därmed epidemiologisk information om smittväg, smittland, med mera.