Under 2007 rapporterades totalt 110 fall av cryptospori­diuminfektion. Det är ungefär samma nivå som 2006. Liksom under de 2 föregående åren var en tredjedel inhemskt smittade (35 personer). Vid vissa parasitlaboratorier i Stockholm tittar man efter cryptosporidier i samtliga avföringsprov som undersöks avseende parasiter. Därför kom en övervägande del av anmälningarna från Stockholmsområdet. Fler kvinnor än män har rapporterats varje år sedan sjukdomen blev anmälningspliktig 2004. Av samtliga rapporterade fall var hälften i åldrarna mellan 25–44 år. 15 barn var yngre än 5 år, varav 8 var smittade i Sverige. Knappt hälften av de inhemska fallen rapporterades under augusti (16 fall).

De vanligaste rapporterade smittkällorna var mat och vatten. Det land där de flesta resenärer smittats var Thailand, därefter Norge.
I mars rapporterades att ett 20-tal personer insjuknat efter en ”kickoff”-resa till Norge. I Sverige provtogs 17 personer, av vilka 9 visades ha Cryptosporidium parvum.

I augusti rapporterades ett utbrott med cryptosporidiuminfektion på ett daghem i en Stockholmsförort. 14 barn insjuknade med diarré efter att ha badat i en liten utomhuspool på daghemsområdet. Cryptosporidier påvisades i feces hos 8 barn och en personal.

Av det stora antal Cryptosporidium-arter som finns beskrivna är C. parvum och C. hominis de vanligaste hos människa, men även andra arter har rapporterats. C. parvum förekommer både hos djur och människa (zoonotisk) medan C. hominis är en strikt humanpatogen.

Kunskapen om cryptosporidiuminfektion hos människa i Sverige har hittills varit mycket begränsad. Under 2006 initierades därför en studie för att kartlägga klinisk bild, smittvägar och speciesförekomst hos svenska patienter med infektionen. Studien fortsatte under 2007 då prov från 68 patienter undersöktes. Av dessa hade 39 personer C. parvum och 22 C. hominis. Även andra Cryptosporidium-arter förekom, såsom 5 fall av C. meleagridis, samtliga smittade i Asien eller Afrika.