Under år 2001 rapporterades 3 498 fall. Nya fall som anmäldes av behandlande läkare uppgick till 1 970 personer. Av de drygt 1 500 som enbart rapporterades från laboratorierna visade sig hälften vara kliniskt anmälda före år 1997 och alltså gamla fall.

Fördelningen av smittvägar har inte förändrats nämnvärt jämfört med tidigare år - 64 % var smittade via intravenöst missbruk, 7 % via blodtransfusioner (givna före –92), 3 % uppgavs vara sexuellt smittade. På 333 av anmälningarna uppgavs smittvägen vara okänd och på 85 saknades uppgift om smittväg helt. Fyra procent av de anmälda var i åldern 15 – 19 år, 14 % var mellan 20 – 24, 12 % mellan 25 – 29 år.

Fyrtioåtta fall hade ett insjukningsdatum under 2001, och 130 uppgavs vara akuta sjukdomsfall, men för flera i den senare gruppen fanns information om långvarigt missbruk.

Två fall av möjlig yrkessmitta bland sjukvårdspersonal anmäldes under året, en undersköterska som råkat ut för ett sticktillbud under operation på en hepatitpatient och en läkare som arbetat som ortopedkirurg med sannolikt smittotillfälle längre tillbaka i tiden.

Fortfarande anmäldes många fall (142 personer) som smittats via blodtransfusion före 1992. Sedan år 1990, då laboratoriediagnostik blev möjlig, har 1 877, av drygt 31 000 anmälda fall, rapporterats med denna smittväg. Utredning av den exakta smittvägen kan vara komplicerad då smittillfället ligger långt tillbaka i tiden och patienten vanligen är symptomfri under många år. Hepatit C-fyndet har ofta gjorts i samband med någon medicinsk undersökning eller screening inför operation. Eftersom ingen känd nysmitta inträffat efter 1992 borde antalet nyanmälda fall successivt minska under de kommande åren.