Klamydiainfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Folkhälsomyndigheten. Klamydiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

Rikskod används för anmälningar av STI-sjukdomar

  • All STI-statistik (STI=sexuellt överförda infektioner) baseras på anmälningar med avpersonifierad kod.
  • För att anonymisera den smittade används en rikskod för gonorré, klamydia, syfilis och hiv. Koden innehåller födelseår och de fyra sista siffrorna i personnumret – exempelvis 80-5528.
  • Alla sexuellt överförda infektioner anmäls alltså utan identitet till Folkhälsomyndigheten och till smittskyddsläkaren i respektive landsting. Det är enbart den behandlande läkaren som känner till patientens identitet.

Sjukdomsinformation

Klamydiainfektion 2016

Klamydia är en bakteriell infektion och den vanligaste av de sexuellt överförbara infektionerna som är anmälningspliktiga i Sverige. Infektionen ger oftast inga symtom eller mycket lindriga sådana men anses på sikt i vissa fall kunna ge fertilitetsproblem. Det är vanligast bland tonåringar och unga vuxna.

Utfall

Under 2016 rapporterades 36 203 fall av klamydiainfektion (incidens 362 fall per 100 000 invånare) vilket är en minskning med sex procent jämfört med 2015 (figur 1). Sett över de senaste femton åren ses en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor, men sedan 2010 har incidensen stabiliserats. Variationen i incidensen 2006–2008, med först en utplaning och sedan en kraftig uppgång (det vill säga ”puckeln”), är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien, som upptäcktes i Sverige 2006, först 2007 kunde påvisas av alla laboratorietest som då var i bruk för klamydiadiagnostik.

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 2000–2016

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 2000–2016

Ålder och kön

Mer än hälften (57 procent) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 22 år (spridning 0–79 år) och för män 24 år (spridning 0–84 år). För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 24 år och för män som smittats genom sex med män var den 31 år. 81 procent av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldrarna 15–29 år.

Under de senaste 15 åren har klamydia ökat mest bland kvinnor i åldersgruppen 15–24 år och bland män i åldersgrupperna 20–24 och 25–29 år (se figur 2). Dock ses efter 2011 en minskning i den yngsta åldersgruppen (15–19 år), både bland kvinnor och män med 18 procent respektive 25 procent, samt en minskning i åldersgruppen 20-24 år bland män (med 11 procent) (figur 2).

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 2000–2016

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 2000–2016

Smittväg

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och män med 95 procent respektive 87 procent av alla fall. 221 kvinnor och 183 män rapporterade att smitta kunde har skett genom sex med både kvinnor och män. För 1 036 män rapporterades smittan ha skett genom sex med män, d.v.s. i 6,6 procent av alla fall bland män. Endast 113 fall (0,6 procent) bland kvinnorna rapporterades som smittade genom sex med kvinnor

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats genom sexuella kontakter i Sverige var 89 procent. Personer som smittats utomlands utgjorde åtta procent och för tre procent var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Grekland, USA, Storbritannien, Danmark, Norge och Tyskland de vanligaste smittländerna. Samtliga länder är vanliga resmål bland unga för bland annat semester, gästarbete och studier.

Geografisk fördelning i Sverige

De högsta incidenstalen, mellan 371 och 438 fall per 100 000 invånare, rapporterades från Uppsala län, Västmanland, Västernorrland, och Stockholm som alla fem låg över riksgenomsnittet på 362 fall per 100 000 invånare. Den största ökningen i incidensen sågs under 2016 i Kalmar län (+9 procent) och i Värmland (+8,5 procent). Den största minskningen i incidensen noterades i Jämtland (-20 procent ) (figur 3).

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2014–2016 uppdelat på län

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2014–2016 uppdelat på län

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

Den kraftigt ökade incidensen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, har planat ut och stabiliserats på en nivå runt 36 000 fall per år.

Skillnader i incidensen mellan olika år och mellan olika län kan påverkas av flera faktorer som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till testning, smittspårningsrutiner och preventionsinsatser. Under de senaste åren har antalet provtagna personer ökat betydligt till närmare 600 000 de senaste två åren. Dock har andelen klamydiapositiva prover minskat, vilket kan tyda på en minskad klamydiaförekomst (prevalens) eller förändringar av vilka som testar sig.

Incidensen av klamydiainfektion har under de senaste åren minskat bland ungdomar, i åldern 15–19 år, vilket kan vara en effekt av det hälsofrämjande- och förebyggande arbetet som utgått från Nationell handlingsplan för klamydiaprevention (2009–2014) och bedrivs runt om i landet. Dock är klamydiaincidensen fortsatt högst bland ungdomar och unga vuxna. Detta visar att arbetet med att främja sexuell hälsa och erbjuda tillgång till testning behöver förstärkas ytterligare och åtgär­derna förbättras om klamydiaincidensen ska minska i dessa åldersgrupper.

Svenska och utländska studier har tidigare visat att den som har haft klamydia har en ökad risk att smittas igen. Därför kan ett erbjudande om återbesök för testning riktad till unga som har diagnostiserats med klamydia under det senaste året vara en möjlighet att minska mörkertalet av asymtomatiska bärare av klamydia. Evidensbaserade screeningverktyg för samtal som sexuell hälsa och risktagande behöver också utvecklas för att identifiera personer som har haft oskyddat sex med många sexpartner och erbjuda dem rådgivning som inbegriper självreflektion och möjliggör att bygga strategier som leder till ökad hälsa.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen och erbjuda samtal om sexuell hälsa för unga män. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som testar sig. Det påverkar i hög grad smittspridningen, eftersom män oftast är asymtomatiska och därför ovetande om sin klamydiainfektion. Gratis testning via internet, som under senare år införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- och sjukvården i de flesta landsting och regioner, har ökat möjligheten till lättillgänglig testning.

Läs mer

Tabellsamling – årsrapporter 2016

Statistik och årsrapporter för andra sjukdomar

Sjukdomsinformation om klamydiainfektion