Trender

Under 2006 anmäldes 1 057 fall av MRSA jämfört med 975 året innan. Sedan MRSA blev anmälningspliktig år 2000 har antalet fall ökat varje år. Detta är en reell ökning men sannolikt också en följd av att antalet provtagningar med frågeställning MRSA har ökat i takt med att lokala och regionala vårdprogram implementerats. Andelen MRSA bland invasiva isolat av S. aureus som rapporterades till det europeiska nätverket EARSS var 0,9 %. Sverige tillhör därmed fortfarande gruppen extremt lågprevalenta länder, tillsammans med Norge, Danmark och Nederländerna.

Smittland

Under 2006 rapporterades 618 fall (58 %) vara smittade i Sverige. Nästan en tredjedel av alla fall (359) var sannolikt smittade utomlands. De fem vanligaste smittländerna vid importerad MRSA-infektion var under 2006 USA (32 fall), Filippinerna (24), Spanien (20), Thailand (19) och Kina med 18 fall. I 6 % av alla rapporterade fall var både Sverige och annat land angivna som smittland.

MRSA
Figur 1. Sjukvårds- och samhällsassocierad MRSA i relation till smittland 2006

Smittväg och smittplats

Den vanligaste angivna smittvägen var samhällsassocierad smitta, det vill säga smitta som inte var klart relaterad till sjukvård. Osäkerheten beträffande smittväg var störst för de inhemska fallen där 13 % hade okänd smittväg eller information saknades. Äldreomsorg angavs dock i 16 % av dessa fall. Sjukvårdsassocierad MRSA var oftare angiven bland de utlandssmittade fallen, 161/359 (45 %), jämfört med de inhemskt smittade patienterna, 155/618 (25 %). Jämförelser tillbaka i tiden är svåra att göra på nationell nivå då kvaliteten på tillgänglig information har varierat mellan åren. Utredning av kliniska symtom och smittspårning var ungefär lika vanliga orsaker till att MRSA upptäcktes. Över 80 % av de nya fallen upptäcktes genom dessa metoder.

MRSA
Figur 2. Incidens av MRSA 2005–2006 per län

MRSA rapporterades från samtliga 21 landsting. De tre storstadsregionerna, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, stod för två tredjedelar av alla rapporterade MRSA-fall. Den uttalade minskningen av incidensen i Östergötland sedan 2005 berodde på att de sjukvårdsrelaterade utbrotten där kontrollerats. Nytt för året var att man i samband med kartläggning av de första fallen av MRSA hos svenska hundar även fann MRSA hos personal vid veterinärsjukhus.

Läs mer om detta i antibiotikaresistensrapporten SWEDRES 2006.

Kön och ålder

MRSA rapporterades hos lika många män som kvinnor. Patienter återfanns i alla åldersgrupper. MRSA-fallen med säkerställd inhemsk smitta tillhörde oftast åldersgrupper yngre än 50 år.

Epidemiologisk typning

PFGE, den DNA-baserade metod som har använts för att typa alla MRSA-isolat sedan 2000, ersattes med spa-typning under 2006. Isolat som genetiskt var identiska eller snarlika de vanligaste internationellt spridda stammarna dominerade fortfarande i Sverige, men även nya typer av MRSA förekom som importfall. Förekomsten av MRSA med PVL-toxin ökade jämfört med föregående år.

Den PVL-positiva MRSA-stam som ökat mest hade PFGE-mönster SE03–5 och spa-typ t008. Denna typ är identisk med USA300, beskriven som den snabbast ökande samhällsförvärvade stammen i USA under senare år. Antal isolat/anmälda fall med denna stam har ökat från 8 år 2003 till 25, 45 och 74 under åren 2004 till 2006. De har rapporterats från Stockholms län (54), Skåne (30) och Västra Götaland (33). I femton andra län har de förekommit i 1 till 8 fall under perioden 2003–2006. Åldersfördelningen hos fallen karakteriserades av en topp hos unga vuxna. Om denna MRSA-stam är mer virulent eller spridningsbenägen än andra PVL-positiva MRSA som förekommer i samhället idag är svårt att uttala sig om. Ökad uppmärksamhet och ökad provtagning vid kliniska symptom är dock nödvändigt för att förhindra smittan att sprida sig.

Läs mer om MRSA

USA300 MRSA finns också i Sverige (nyhet ur EPI-aktuellt 2007-02-22)