Under 2010 anmäldes 214 fall med VRE, en minskning av totala antalet fall med 47 % jämfört med 2009. De är dock fortfarande betydligt fler än under perioden 2000–2006, då endast 18–35 VRE-fall per år anmäldes. Den kraftiga ökningen av antalet fall sedan 2007 har berott på flera stora utbrott. Det första stora utbrottet, som drabbade Stockholm, Västmanland och Halland, orsakades huvudsakligen av en Enterococcus faecium med resistens av vanB-typ. Lokala och intensiva vårdhygieniska insatser i de drabbade länen i kombination med omfattande provtagning samt en förbättrad screeningmetodik för att hitta asymtomatiska smittbärare tycks ha medfört ett trendbrott med ett minskat antal upptäckta VRE-fall 2010. Från Stockholms län, Västmanlands län och Hallands län har VRE-fall med utbrottsstammen fortsatt rapporterats under 2010, men med ett lägre antal fall. Även från Uppsala, som fick del av utbrottet 2008–2009, har VRE-fall med den kända utbrottsstammen rapporterats under 2010.

Under 2010 har ett nytt utbrott av VRE i Västernorrland rapporterats på sjukhus i Västernorrland. Här har utbrottet också orsakats av en E. faecium med resistens av vanB-typ, men stammen är inte densamma som den tidigare kända utbrottsstammen. Även 2 mindre utbrott med 2 olika stammar av E. faecium med vanA-typ har rapporterats, ett från Norrbotten (5 fall) och ett från Västmanland (6 fall).

På det nationella planet har de centrala myndigheterna i samarbete med lokala smittskyddsenheter, mikrobiologiska laboratorier och vårdhygieniska enheter kartlagt smittspridningar, rådande rutiner och interventioner och utifrån detta sammanställt ett förslag till nationellt vårdprogram som kommer att presenteras under 2011.

Ålder och kön

Under 2010 rapporterades ungefär lika många kvinnor som män med VRE. Medianåldern var 79 år för kvinnor och 72 år för män.

Geografisk fördelning

De 214 fallen rapporterades från 16 olika län. En dryg fjärdedel av VRE-fallen 2010 rapporterades från Västernorrland (60) med en incidens på 24,7. Västmanland (41 fall, incidens 16,2), Halland (13, incidens 4,3), Uppsala (10, incidens 3,0), Norrbotten (7, incidens 2,8) och Stockholm (55, incidens 2,7) var de län som låg över rikets medelincidens på 2,3.

Smittväg och smittland

177 (83 %) av fallen var inhemskt smittade. Hos 162 (92 %) av dessa fall var smittan associerad med sjukvård. För de resterande 15 inhemska fallen var annan smittväg angiven, alternativt saknades uppgift om smittväg.

För de resterande 37 fallen angavs 33 vara smittade i 21 olika länder. 29 av de utlandssmittade fallen var smittade inom sjukvård och för övriga fall saknades angiven smittväg eller smittland.

Orsak till undersökning

Av de inhemskt smittade fallen upptäcktes 138 (78 %) i samband med smittspårning, 11 % vid screening och 9 % vid utredning av kliniska symtom. För 2 % angavs en annan orsak till fynd.

Majoriteten av de 33 utlandssmittade, 28 fall, hittades i screening, 4 fall vid utredning av sjukdomssymtom och ett fall vid smittspårning/kontaktspårning.

Art och undersökningslokal

207 fall var smittade med Enterococcus faecium. Av dessa hade 135 vanB-genen och 63 vanA-genen, medan uppgift om van-typ saknades för 9 fall. Enterococcus faecalis rapporterades i 6 fall, där 3 isolat hade vanA-gen och 1 fall vanB. För de övriga 2 isolaten saknades information om resistenstyp. I 1 fall rapporterades dubbelinfektion med både vankomycinresistenta E. faecalis och E. faecium.
Enligt första insända laboratorierapport per fall var VRE isolerat från feces i 60 %, från rectum i 13 %, angivelsen ”Annat” i 6 % av fallen och urinodling i 3 % av fallen. För 9 % saknades angiven provtagningslokal. Under 2010 rapporterades 2 fall med invasiv VRE-infektion, båda var nyupptäckta fall 2010 och hittades i blododling.

Epidemiologisk typning

Med PFGE som typningsmetod för både Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium har Folkhälsomyndigheten visat att samtliga fall av Enterococcus faecium med vanB-gen från Halland och Västmanland tillhör samma PFGE-typ. Den har fått beteckningen SE-EfmB-0701. Lokalt utförd typning med PFGE i Stockholm har visat att majoriteten av isolaten från Stockholms län också tillhör denna PFGE-typ. I övriga landet har endast enstaka fall av denna typ påvisats och andra stammar av Enterococcus faecium med vanA-respektive vanB-gen har uppträtt som sporadiska fall i flera län. Utbrottsstammen som rapporterats från Västernorrland har beteckningen SE-EfmB-1001.