Enterokocker är en grupp tarmbakterier som oftast är harmlösa och tillhör normalfloran. Ibland kan de orsaka infektioner såsom urinvägsinfektioner och även allvarligare infektioner, till exempel hjärtklaffinfektioner. Enterokockerna har också blivit allt vanligare som orsak till sjukhusförvärvade infektioner framför allt bland högriskgrupper såsom intensivvårdspatienter och immunsupprimerade (personer med nedsatt immunförsvar). En anledning till att dessa bakterier lätt sprids i en sjukhusmiljö är att de är naturligt resistenta (motståndskraftiga) mot en rad vanliga antibiotika och att de har förmåga att utveckla resistens mot alla kända antibiotika. Detta ger bakterierna en överlevnadsfördel på sjukhus med hög antibiotikaförbrukning.

Utfall

Under 2016 anmäldes 165 fall av VRE jämfört med 157 fall 2015 (figur 1). Incidensen för VRE var 2016 fortsatt oförändrad med 1,7 fall per 100 000 invånare och år.

Figur 1. Antal anmälda fall av VRE under 2007–2016

Figur 1. Antal anmälda fall av VRE under 2007–2016

Ålder och kön

Under 2016 rapporterades en medianålder på 69 år jämfört med 73 år 2015 med spridning från 0 till 94 år. VRE diagnostiseras vanligtvis i samband med sjukhusvård, vilket förklarar den höga medianåldern. Liksom tidigare rapporterades fler män (54 procent) än kvinnor (46 procent).

Smittland

81 (49 procent) av fallen var smittade i Sverige och 84 (51 procent) av fallen var smittade utomlands (figur 2).

Figur 2. Incidensen av VRE-fall 2007–2016 indelad enligt smittade i Sverige och smittade utomlands

Figur 2. Incidensen av VRE-fall 2007–2016 indelad enligt smittade i Sverige och smittade utomlands

Epidemiologisk gruppering

Bland de rapporterade fallen var sjukvårdsassocierad smitta vanligast både i Sverige och utomlands, 60 av fallen (74 procent) i Sverige och 74 av fallen (89 procent) utomlands. För de resterande 31 fallen (19 procent) angavs annan smittväg eller så saknades uppgift om smittväg.

Av fallen smittade i Sverige upptäcktes 36 fall (44 procent) vid screening, 30 fall (37 procent) i samband med smittspårning och 10 fall (12 procent) vid utredning av kliniska symtom. För fem av fallen anges annan orsak eller uppgift saknas. Liksom tidigare år upptäcktes majoriteten (75 fall, 90 procent) av de utlandssmittade genom riktade screeningprogram. Av de övriga fallen upptäcktes fyra fall vid utredning av sjukdomssymtom. Enligt den först insända laboratorierapporten för varje fall så isolerades VRE framförallt från feces och rektum (139 fall, 84 procent), men också från urin (13 fall, 8 procent), sår (4 fall, 2 procent) eller ”annat” (8 fall, 5 procent). Under 2016 rapporterades ett fall från blod.

Geografisk fördelning i Sverige

VRE rapporterades från 18 av 21 län. Åtta län hade högre incidens än genomsnittet i landet (1,7), Norrbotten (4,8), Uppsala (3,6), Gävleborg (2,8), Stockholm (2,1), Västerbotten (1,9), Skåne (1,7), Gotland (1,7) and Jönköping (1,7).

Utbrott

Inga större utbrott med VRE rapporterades under 2016 men 14 mindre sjukhusassocierade utbrott identifierades. De tre största spridningarna skedde i Uppsala (8 fall), Norrbotten (9 fall) samt i Västmanland (11 fall).

Mikrobiologi

Epidemiologisk typning av VRE ingår i Folkhälsomyndighetens mikrobiologiska övervakningsprogram. Av 152 typade isolat var 67 isolat inblandade i 14 utbrott (44 procent av isolaten).

Se fördjupad information om mikrobiologi.

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

Under åren 2000 till 2006 anmäldes få fall av VRE. Under åren 2007–2010, 2010–2011 samt 2013–2014 skedde tre stora sjukhusrelaterade utbrott orsakade av E. faecium med vanB-genen (figur 1). Sedan det stora utbrottet med start under hösten 2007, har antalet anmälda fall av VRE inte återgått till de låga nivåerna som innan utbrottet. Under de år där endast mindre lokala utbrott rapporterats blir förekomsten av E. faecium med vanA-genen dominerande och en majoritet av isolaten under 2016 var E. faecium med vanA-genen. Denna kombination av art och resistensgen är den som vanligast förekommer i övriga delar av världen. Nivåerna under decenniets första fem år är kanske inte möjliga att nå eftersom den ökade medvetenheten om VRE sannolikt har lett till en mer frikostig provtagning. Vårdhygieniska åtgärder och arbete för rationell antibiotikaanvändning är viktiga för att motverka spridning av VRE.

Läs mer

Tabellsamling – årsrapporter 2016

Statistik och årsrapporter för andra sjukdomar

Sjukdomsinformation om vancomycinresistenta enterokocker (VRE)

Swedres-Svarm 2015

Vankomycinresistenta enterokocker – VRE

Årliga rapporten från den europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC)